djurbarnochlivet.blogg.se

Hej! Jag är en ensamstående mamma till två underbara flickor. Jag har valt att inte skriva ut deras namn utan tar deras första bokstäver och kallar dem det här i bloggen. De har båda ärvt min allvarliga hudsjukdom Epidermolysis bullosa och vi har alla tre Simplex varianten men tro inte att den är simpel för det. Det är en kamp mot infektioner, mer sår och att trots detta ändå leva så normalt vi kan. Jag är inte jätte besvärad av sjukdomen, visst behöver jag tänka ett extra varv när jag har nya skor etc annars riskerar jag månader av skinnflåddhet och smärta men det sitter i benmärgen på mig. Mina barn är inte lika lyckligt lottade, barnhud är känsligare än vuxenhud, den är tunnare, men med väldigt mycket sårvård som är en del av vår vardag så kan vi leva nästan normalt nu. Sedan har jag en del djur. Två islandshästar än sålänge som heter Blundur frá Ysta-Gerði (en valack född 2007 på Island) och sen har jag lilla Esja från Annero (född juli 2017) min blivande tävlingshäst och jag hoppas hon visar sig vara tillräckligt fin för avelsvisning om några år. Sedan har jag mina hundar Nyx (golden retriever hane född juli 2015) som jag har tävlat i rallylydnad och ställt ut. Nu är hans utställnings ädagar över eftersom jag var tvungen att kastrera honom våren -16 pga av hans hälsa. Nu ska vi komma igång med tävlingarna i rallylydnad och sen tänkte jag börja träna honom i Nosework också i framtiden. Sen har vi lilla Winter som jag tog över från en vän som ny importerad valp. Hon är importerad från Ryssland januari 2018 och min blivande brukshund, kommer satsa på tävling inom bruksprovet. Hon ska jag främst träna och tävla i lydnad och spår samt Nosework. Eventuellt utbilda henne till narkotika hund. Sedan har jag två perserkatter som mina föräldrar ställer ut. Ursa minor är 6år gammal och Grand international champion och lilla Evita är en lovande liten ungkatt på drygt ett år. Det är min familj och jag hade inte kunnat vara nöjdare med den. Här i bloggen kommer jag prata om vårt liv och mina planer, mina lyckade och misslyckade, jag kommer skriva om med och motgångar och jag skriver för min egen skull och ingen annans.

Kunde gått käpprätt åt helvete!

Publicerad 2018-07-15 23:44:34 i Allmänt,

Är så jäkla förbannad! Alltså Påriktigt förbannad! Jag fick barnvakt sent på kvällen (vid 20.45 var jag i stallet) för att det var så sjukt varmt på dagen. Sofia passade barnen och jag hade hundarna med till stallet. Gör iordning Blundur och rider ner mot sjön dit vi brukar rida. 

På flygfältet var det två vuxna kvinnor och två barn samt massa Greyhounds (ca 10-11st). Jag hör att de kallar in hundarna men ser att runt hälften inte lyssnar och det tig inte många sekunder innan de var framme hos oss, några hade munkorgar och det var nog väldigt tur för oss. Jag kände en korgstöt mot min en fot och de skällde och tjöt i högan sky. Jag röt åt ägarna att kalla in sina hundar men de gjorde synbart inte ett skit. Blundur sparkade och stegrade om vartannat och jag hoppades vid alla gudar att 1. Han inte skulle bli skadad, 2. Att jag inte skulle ramla av, 3. Att hundarna inte skulle få syn på det lilla fölet inne i hagen precis bredvid 4. lite hoppades jag väl att ingen hund skulle bli skadad... 

Tillslut var Blundur bara en hårsmån från att träffa en hund som blev rädd och rusade iväg och alla hundar utom en vände med den. Fortfarande inte ett ord från ägarna. Den sista hunden red jag rakt emot och då lade den benen på ryggen efter sina kompisar. 

Jag vet att jag inte kan rida hem nu för då är hela platsen förstörd för Blundur och det skulle bli ett aber att ta sig förbi där nästa gång så jag red ner mot sjön. Ilskan och adrenalinet pumpade men jag andades ett lugnande andetag och ropade åt kvinnorna att någon av dem fick komma till mig och prata för det var inte okej det som hänt! 

De kom fram och ja jag var flyförbannad och inte blev det bättre när de sa att jag skulle ha bättre koll på min häst. Jag kontrade med att det råder koppeltvång och får ett hånleende till svar att nej det gör det inte. Man får bara inte ha hundar lösa om de jagar men deras Greyhounds jagar minsann inte! Jag kontrar med: och vad gjorde de precis med min häst? Det bor åtskilliga rådjur, rävar, grävningar och harar vid flygfältet och om deras hundar jagar häst så lär de jaga vilt också. Den ena säger då att min häst hade kunnat sparka ihjäl hennes prisbelönta hundar. Jag blänger på dem och fräser, vad sjutton tror du min häst kostade? Och är du så rädd om dina hundar så ha dem inte lösa. 

Red därifrån, ringde Nina mitt i min affekt och sedan när jag lagt på så frustade Blundur till som för att säga "idioter finns det gott om låt oss ha det riktigt kul på vår ridtur nu" och jag svarade med att ge honom en smekning på halsen och vi fick en magisk fortsatt ridtur.

Men nu när jag är hemma igen och sitter i soffan och dricker lite vatten och kollar på film med Sofia, då rullas allt som HADE kunnat hända upp i huvudet på mig...

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela